Peter Morén – en stor del John Doe-historia

“Har jag gjort det här för länge nu? Behöver världen ännu mera popsång?” undrade han för 5 år sedan i låten Odyssén. Lyckligtvis blev det Nej på fråga ett och ett Ja på fråga två. En ny skiva har släppts, 40 år har fyllts och en ny John Doe-spelning har rivits av. Direkt efter sin konsert på 25-årsjubiléet lånar vi den mångfacetterade pop-legenden och snackar ny musik, gamla minnen och att tacka nej till melodifestivalen.

Det är knappt att Peter Morén har fingrar nog att räkna upp sina John Doe-visiter när vi går runt bland affischväggarna på Ryds Herrgård – närmare bestämt nio spelningar går nu att hitta i arkivet. Första besöket var redan 2000 i det då nystartade samarbetet med Björn Yttling och John Eriksson. En trio som några år senare skulle få hela världen att vissla med till Young Folks. Året därefter var Morén tillbaka och den här gången med det än mer nybildade The Plan, aktuella med ett av 00-talets bästa svenska plattor. Några år senare kom han till Ryd med indiegruppen Tutankamon (Adam Olenius, Shout out louds mfl.) och fick Linköpingsborna att dansa till “Have you ever been in love”.

Men det är främst som soloartist han på senare år varit på herrgårn och spelat. Förutom kvällens konsert ligger passande nog 20-årsjubiléet 2012 närmast i tiden.

– Jag minns det väl och det var bra drag. Man har ju varit med om så mycket själv sen dess och gått igenom så mycket, men det är speciellt att vara tillbaka där lokalerna är sig lika men ni som bokare har bytts ut. Det kommer en del flashbacks. Många fyllor måste jag erkänna, men de går neråt med åren och man blir mindre och mindre full varje gång.

Ikväll, liksom på 20-årsjubiléet och på The Crypt i våras ser vi prov på en förkärlek till att komma närmare publiken och ta med gitarren ut i publikhavet. Sånt älskar man ju.

– Ja det blir ofta så, och är jag inte helt slut efter en spelning blir jag besviken. Energin har knappast avtagit med åldern, tvärtom. Jag var snarare lugnare i början. Jag uppskattar visserligen lugnare spelningar utan fullt band, men jag står aldrig still.

För drygt ett år sedan släpptes den fjärde soloskivan “40”, som innehåller flera intressanta samarbeten men som egentligen inte skulle bli av.

– Jag hade ingen 40-årsfest så skivan fick bli en present till mig själv. Namnet är lite skämtsamt inspirerat av Adeles titel-tema men att man istället för att vara i 20-årsåldern står upp för att bli medelålders. Jag minns att det kändes mörkt när jag skrev den, det händer så mycket i den här åldern. Man har egna barn samtidigt som släktingar och gamla idoler börjar gå bort. Man tänker på sin egen dödlighet och det kommer massa tankar. Det funkar som terapi att skriva av sig även om det låter klyschigt. Det är alltid en naken process att göra soloskivor, det kräver mycket mentalt. Men jag har verkligen gjort den här skivan för min egen skull.

På “40” hittar vi flera spännande samarbeten, även genreöverskridande sådana med till exempel Mördar-Anders (Movitz!) och Zacke.

– Det är kul att jobba med musiker från andra genrer och försöka hitta gemensamma nämnare. Det jag lärt mig genom åren är att allt är musik oavsett genre, och det finns så mycket likheter i all musik. Jag har blivit mer öppen för musik. Nu kan jag lyssna på en dansbandsplatta och tänka att “det här är ju ungefär det jag gillar fast med lite fulare ljud”. Det är väl metal jag aldrig har hållit på med eller sån här fusion rock, det har jag svårt för. Black sabbath är väl okej, men jag är inte ens förtjust i ac/dc. Fast det får man väl inte säga.

Men det var inte alls säkert att det skulle bli ett nytt soloalbum för Mora-sonen. De tre första låtarna hade från början helt andra syften; Prata om det skulle gått till Alina Deversczevski, Pärleporten var tänkt för Thorsten Flinck och Botten av ett bottenlöst hav skulle Peter själv ställt upp med i melodifestivalen.  

– Efter mitt album 2012 blev jag headhuntad av melodifestivalen två år i rad och satt i telefon med Christer Björkman. Det kändes bra i teorin att vara med och få lite mer uppmärksamhet kring de svenska skivorna som jag älskar. Hade det rört sig om att lägga krut på en kväll i tv hade jag nog gjort det, men att pressen börjar ett halvår innan följt av en såpopera som bara pågår och pågår kändes inte bra. Låten Prata om det var egentligen tänkt för Alina Deversczevski och Pärleporten till Thorsten Flinck men båda landade till slut i mitt eget album. Texten till Prata om det har ett perspektiv utifrån en yngre tjej som skäller ut en vit kränkt man, vilket skapar en liten twist nu när jag som just medelålders vit man sjunger den. De tre låtarna fanns alltså, och har man några låtar som man inte vet vad man ska göra av är det lättare att skriva några till och börja se ett mönster i vad man vill göra. Så utan dem hade det nog inte blivit något album.

Peter Moréns John Doe-register:

2000 - Peter Bjorn and John

2001 - The Plan

2002 - Peter Bjorn and John

2004 - Peter Bjorn and John

2009 - Tutankamon

2010 - Peter Morén

2012 - Peter Morén

2017 - Peter Bjorn and John (The Crypt, samarbete med City to City)

2017 - Peter Morén

John Doe kan stolt presentera den nya styrelsen för verksamhetsåret 17/18!📀📀📀

Ordförande: Albin Karlén
Vice ordförande: Rasmus Andersson
Kassör: Elin Blom
Bidragsansvarig: Liana Papadopoulou
Bandbokare: Josephine Lindén Åsell och Jonas Widebeck
Marknadsföringsansvariga: Moa Hultin och Irma Hamzic
Kreatörer: Martin Hedell och Gustav Thorslund (ej på bild)

En varm applåd till er och hoppas ni får ett superår!👏

​Klubb John Doe söker nytt folk för att vara med och arrangera Linköpings bästa popklubb. “En sån här chans får man bara en gång i livet”. 

John Doe grundades för 25 år sedan och håller stolt titeln som Sveriges äldsta popklubb. Under bältet har föreningen snart 500 livekonserter och är en plats där flera stora svenska artister var i början på sin resan. Konserterna har mestadels arrangerats på Ryds Herrgård men i och med HG:s renovering kommer John Doe under hösten husera i flera av Linköpings alternativa konsertlokaler, vilket gör det till ett väldigt spännande verksamhetsår! 

Nu söker vi pop- och indieälskande människor för att vara med i vårt härliga team. Om du har ett intresse av att skapa grymma posters, handplocka artisthavets bästa fiskar, visa Internet föreningens bästa sidor, organisera en konsertkväll eller allmänt lära sig nya saker så söker vi dig! Ja, just dig.

Din ansökning görs i ett google-formulär där du kort berättar varför DU söker till styrelsen 17/18 och länkar en Spotify-lista med tio låtar du gillar. Om det skulle vara några oklarheter eller frågor om föreningen finns vi i FB-chatten eller på mail johndoe@hg.se.

"Trots att det finlandssvenska svårmodet och de vardagsrealistiska fragmenten antagligen är de samma under de kommande konserterna uppstår känslan om att vara i nuet och om att vara med om något unikt. När sedan Viljanen avslutar med att som extranummer göra en cover på Total Eclipse of the Heart är det nära att det brister.

​

Once upon a time I was falling in love

​

But now I’m only falling apart

​

Briljant. De personer i publiken som under de kommande spelningarna inte engagerar sig för att få till ett extranummer kommer jag personligen att söka upp och slå i ansiktet."

​

Läs recensionen i sin helhet här

John Doe ger er: IIRIS VILJANEN! Support: LINKÖPINGS INDIEKÖR!

16 Februari
 

Iiris Viljanen spelade en central roll på en av förra årets mest hyllade popskivor som ena halvan av Vasas Flora & Fauna. Dock hoppade hon av den finlandssvenska duon strax innan albumet "Släkt med Lotta Svärd" gavs ut.

Nu satsar hon på solokarriär och det går i minst 200 knyck/h. Förra året släppte musikern två album. Den senare, "Mercedes" har hyllats för sin särart och vackra innehåll. Det är med stolthet vi presenterar denna musikaliska pärla som John Does första akt 2017!

John Doe önskar er alla en världsbäst popjul!
I följande lista har vi samlat 100 svenska låtar från 2016 som vi känner har det där lilla extra! Vi ses igen i vår!🎄✨